Hej!

Jag har gått och blivit nominerad! För några veckor sen gjorde jag en liten kortfilm som nu är nominerad till två priser! Så himla kul!! Först är den nominerad till Pixel (skånes kortfilmsfestival) och sen är den nominerad till en Rapsbagge som NI faktiskt kan gå in och rösta på!! Filmen heter Nej, usch! och går att rösta på till och med den 22/4 kl 12. :) Skulle vart super kul om ni gillade den och röstade!!

 

 

 

Nuså!! ÄNTLIGEN! Här kommer den! Kortfilmen som jag gjorde för två år sedan. Detta är min första ordentliga kortfilm som jag gjort och roligt nog blev den nominerad till Pixel 2014 (Skånes filmfestival). Jag vann inte men själva upplevelsen var super kul! :D Däremot har jag varit sämst att visa den för alla de som varit med osv. Så nu äntligen kommer den upp och alla som vill kan se den. TACK till alla som var med och hjälpte till!!!

 

Enjoy :)

 

Kram

Hej!

Vart ska jag börja, finns det ens en början? Det är så mycket som hänt och så mycket känslor som jag gått igenom att det är svårt att sätta ord på. Jag är hemma nu och har vart det i någon vecka. Jag säger så himla mycket vad jag ska göra men så himla lite agerande, SKÄRPNING!!, vilket jag hATAR. Får ta mig i skinnet nu och komma igång ordentligt. Jag måste sätta mig ner och gå igenom och sortera alla bilder... Vilket är pain in the ass men behöver bara göra det. Just nu sitter jag i min säng medans Simmon & Garfunkel snurrar på skivspelarn, det är live concerten från Central park :)

 

En kortuppdatering och snart kommer förhoppningsvis lite bättre och roligare uppdateringar!!

 

Kram

 Jag har 10 dagar, 10 dagar kvar här på andra sidan Atlanten (för den här gången). Jag har vart fruktansvärt dålig på att publicera och dela med mig vad jag gör här men har tatt en hel del foton och videor däremot har jag inte skrivit. Jag har inte dokumenterat det som pågått i mitt huvud, dag för dag. Detta är något som jag på ett sätt ångrar och önskar att jag hade gjort men för att vara ärlig så pallade jag inte. Jag drog 8 dagar efter studenten och orkade bara inte, visst det hade vart extremt kul att läsa i efterhand men jag behövde bara kollapsa lite innan jag började igen. Få känna efter vad det är som driver mig och lyssna på min kropp. Så klart förlorade jag mig i andra saker, men nu är jag mer säker en någonsin vad jag behöver för att vara lycklig i denna livstiden, här och nu. Att vara här har varit underbart men jag har fokuserat lite för mycket på vad jag inte har den senaste perioden i stället för att ta vara på tiden här. Men ibland behövs det. Själva roadtripen i sig var händelserik och extremt intense. Det var så mycket som hände, mentalt, fysiskt och bara så mycket att ta in. Tack gode gud för bilder för dem kan man titta tillbaka på och processa vad som hänt. På ett sätt önskar jag att jag tog in mer men jag orkar heller inte gå runt och tänk på saker jag skulle ha gjort utan vill istället fokusera på här och nu och på framtiden. Idag och imorgon. Någon dag ska jag sätta mig ner och berätta om hela resan från början till slut. Det kommer kanske bli någon film, en del inlägg, vi får se helt enkelt. Men någon dag i framtiden ska jag sätta mig och gå igenom vad det är jag har upplevt och dela med mig med er. Men den dagen är inte idag.

 

De senaste dagarna har vart jobbiga då det har hänt en del i skolan som är så extrema, det är så sjukt att det inte borde hända! Även detta är något jag kommer berätta mer om när jag kan sätta ord på vad som har hänt och beskriva det på bästa sätt, för det behövs delas.

 

Jag säger mycket men nu när jag har börjat landa och när jag kommer hem och får landa hemma också ska jag försöka ta in allt och berätta om det, dela med mig här.

 

Vad jag har insett extremt starkt om mig själ är detta: jag BEHÖVER uttrycka mig kreativt och få gräva ner mig i projekt som jag finner viktiga. Jag BEHÖVER spendera tid utomhus i naturen, få upptäcka och njuta av vad den har att ge mig. Jag BEHÖVER umgås med härliga  människor och träffa nya, få kommunisera, skratta och gråta. Dessa tre är mina milstolpar i livet, jag behöver dem för att överleva heltenkelt.

 

Kram

Jag spenderade gårdagen i en stor park/skog och gjorde en liten video för hösten här är så fruktansvärt vacker!!

 

 

Även om detta klippet är 3 år gammalt så är det fortfarande  så himla relevant! Speciellt det Batra säger i slutet av klippet." Egentligen är diskussionen ganska ointressant vad är svenskt vad nationerna står för. För det handlar om att samhällen utvecklas. Världen blir bättre och den kan bara göra det genom att samhällen öppnar upp sig och lär sig av varandra och tar in influenser. Vi måste vara ett öppet samhälle för annars utvecklas vi inte." Batra satte ord på exakt mina tankar och åsikter. Vi är alla en organism, en symbios som är viktig och behövlig för alla parter. "No man's an island" Vi lever av varandra och för att överleva så behöver vi lära oss och påverkas av varandra, jag menar vad är skolan annars tillför?! Vi behöver varandra!

 

Jag är så fruktansvärt trött på diskriminering av vilken sort. Det är så fruktansvärt trångsynt och jag orkar bara inte att folk lägger sån negativ vikt i sånt som är annorlunda från den norm vi är uppväxt med. VARFÖR?! VARFÖR HAR DET SÅDAN STOR BETYDELSE FÖR DIG?! VAD SPELAR DET FÖR ROLL? VAD GÖR DET DIG? 

 

JAG FÖRSTÅR INTE!

Att du vill bevara svenskheten och hålla Sverige rent, vad är det då du syftar på? Är det köttbullarna från Italien? Språket från franskan, tyskan, latinet etc? Är det kåldolmarna från Turkiet? Potatisen från USA? Vad är det som är så svenskt som är så skört att vi inte kan öppna upp oss och bemöta förändring med öppna armar? Du är som Lucius Malfoy i Harry Potter som smutskastar mugglare och trollkarlar som inte är "renblodiga". Du är som de onda i HP som vill behålla trolkarlsvärlden "renblodig". Är Hermione så farlig, är det hon som förstör för andra personer och gör allt värre för varenda levande själ på planeten eller är det tvärtom? De som är så trångsynta som inte kan se förbi sin bekvämlighet och sina egna fingrar som låter hela världen falla sönder!

 

Att låta människor komma in i landet, slå sig ner och bygga sig ett hem varför är det så svårt att tillåta? Vi alla drar vårt strå till stacken. Vi utmanar och utvecklar, varandra, vårat samhälle och normerna. Varför är det dåligt? Varför anser människor fortfarande att det är fruktansvärt med immigration? Varför anser människor fortfarande att influenser från länder med en så kallad "vit" befolkning är okej men ej från länder med en färgad befolkning? Varför spelar hur mycket pigment en människa har någon roll? Varför är det så viktigt att lyfta fram olikheterna i ett negativt ljus? När vi istället kan dra visdom och läran från den och på så sätt utvecklas som samhälle. Lyft fram olikheterna i ett varmt och nyfiket ljus och uppskatta våra likheter. Vad är det som gör att det är så svårt att acceptera varandra och de inflytanden vi har på varandra? Vad är det som är så dåligt?

 

Varför är DU och din svenskhet så JÄVLA viktig?

 

Bara för att vi blir ett mer öppet och accepterande land så betyder det inte att vi kommer förlora våra traditioner, tvärtemot vi kommer lära oss mer och anpassa oss eftervarandra och ta efter nya traditioner men också bevara de gamla. Vi måste utvecklas, utveckling är nyckeln för överlevnad och de som inte kan anpassa sig till det förändrande samhället kommer att hamna efter och dö. För vi människor är människor och vi behöver anpassa oss för att överleva, vi behöver förändras!

 

Hur kan det påverka dig så mycket att du vägrar hjälpa människor och utveckla vårt sammhälle till en mer öppen och accepterande plats? Vi lever alla på EN och samma jord och vi är alla ETT folk som behöver hjälpa varandra för att överleva.

 

VARFÖR SE PROBLEM NÄR EN KAN SE LÖSNINGAR?!

 

Så jag har varit super dålig på att uppdatera men här är en video från vår tågresa till Kingston. Detta var det sista vi gjorde på roadtripen. JAg kommer förmodligen lägga upp en video snart där jag förklarar lite mer om vad jag gör just nu. Har ni några frågor eller förslag på vad ni vill se så kommentera gärna!!

 

Kram

 

Så nu är jag tillbaka i Kingston, Kanada. Vi kom in runt 23 igår kväll. Vi tog ett tåg från Vancouver till Toronto som tog fyra hela dagar, det var fantastiskt landskap, helt otroligt! (Kommer en film på det). Tåget var dock hela 10h sent, 10H!!!! Vi kom fram iaf.

 

Jag köpte en kamera (som jag ÄLSKAR!) Så se fram emot fler filmer och bättre foton!

 

Min youtube-kanal: https://www.youtube.com/channel/UCgOQpUStinNheIcniCWFkUQ

 

Kram

Okej så vad gör jag här? Varför USA och vad pågår här på andrasidan atlanten? 

 

För två år sedan spenderade jag min sommar (2 mån) hos en familj i Kanada, de har två döttrar en som är 12 och en som är 9 (då 10 och 7). Jag spenderade sommarn där och kom riktigt bra överens med familjen. Två år senare under våren får jag ett facebook meddelande från mamman som undrar om jag vill följa med på deras roadtrip under sommaren som nanny, roadtripen är 3 månader och existerar för att mamman ska ha workshops och föreläsa runt om i staterna. Jag tackade såklart JA! och blev även tillfrågad att stanna två extra månader med dem i Kanada så det hela slutade med ett halvår i Nordamerika efter studenten.

 

Varför mamman föreläser runt om i USA är för hon har specialiserat sig i hur man utvecklar kommunikationen och förbättrar lärandet i bl.a skolan men också förståelsen av hur personer med Angelman syndrom lär in. 

“If they can't learn the way we teach, we teach the way they learn” - O. Ivar Lovaas

Jag är just nu i Chicago men dessa bilderna är från LA och San Fransisco. Vi var i LA i ca 4-5 dagar och bodde i ett hus nära el segundo Beach, vi delade huset med två andra familjer. I LA spenderade vi första dagen på Malibu beach med workshopen Erin jobbade med(kommer ett mer detaljerat inlägg om vad jag gör här) där fick barnen chansen att surfa och en dag på stranden helt enkelt. En mycket lyckad och kul dag! Var även väldigt roligt att träffa fler barn och familjer i Angelmancommunityt. Dagen efter fick jag, Ella och austin privatlektioner i surfing vilket var riktigt jävla kul!! Jag spenderade även en kväll nere på stranden vilket var super mysigt. 

I San Franscisco fick jag lite egen tid och fick följa med en av familjerna som hade delat hus med oss och fick sova på deras soffa två nätter. Första dagen hyrde jag en cykel och cyklade överallt, vilket var super kul och skönt då man har suttit i en husbil eller på ett hotell mesta delen av tiden. Men jag cyklade runt i San Frans två stora parker och ut till golden gate bridge, över den och ut på en ö till en liten sommarstad spenderade lite tid där. Cyklade tillbaka och gjorde små spontana avstick till platser som såg balla ut, bla en utsiktsplats som var helt fantastisk!! Jag cyklas in till San Fran igen längst kusten och sedan hemåt. San Fran är iprincip motsatsen mot platt och att jag cyklade väldigt mycket fel då och då hjälpte ju heller inte riktigt. Men jag bryr mig inte såå mycket om det då det är oftast så man lär känna en stad lite bättre, enligt mig. Men slut var man när man anlände "hem" med en aledelles för dyr Box med sushi och en donut till efterätt framför Netflix. Men kul pch väldigt skönt var det. 

Nästa dag tog jag mig in till bussen jag skulle ta till Sacramento och möta upp de andra, jag hade en timme i downtown så gick längst kusten till en liten inomhus marknad kan man säga och testade ostron, eeh wtf, det var inte såå farligt men inte något jag äter igen. 

Är som sagt i Chicago nu och åker vidare till st. Louis antingen imorn eller på söndag. Åker vi på söndag får jag förhoppningsvis en ledig dag i Chicago.

Kram

Kram

Roadtripen är nu i fullgång! Har varit i New York, Louisville, Arkansas och Dallas! På söndag bär det av mot Grand  canyon. 

Kram

Bilder från balen och studenten

Kram

För jag tog studenten.

Kram